”Telefonarvisan” med melodi Huset i Birkastan och skrevs någon gång vid tiden för vad ”Skansenprojektet” representerar tidsmässigt.

Det skickades ett telefonarlag från Djurgårdspelle,
femton stycken gubbar skulle ut på reparation.
Oktober den 26:de kom vi fram till ort och ställe
som befanns att vara vid Täby station.
Först så skickades fram två gubbar för att fotbesikta,
stolparna upprikta,
de som stod och svikta.
Kosan ställdes först från och till Rosenkälla
därifrån tillbaka till Näsby station.

       Refr:

Å laget bestod av förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,
jordhålsgrävar Matts å Johne Eriksson,
Nahlman, Axel Eriksson å Olle stor å lång,
Siljans-Anders, Tantokalle, Humla å Bengt,
som varje kväll såg efter att spjället var stängt,
förutom vinkelstagpåläggar Johne Härlin,
Mellström å Stenberg, som i femkort ä fin,
och Janne kommer alltid sist i denna sång,
med glatt humör och nyutbyten linjetång.

Så fort vi kom av tåget börja jobbet mä detsamma
med jordjäng uppå axeln vi linjen sökte upp,
Vid första ruttna stolparna vi gjorde halt å stanna,
dom ruttna var i roten och murkna upp i topp.
Med spett å spade i vår hand vi uti jorden spänta,
torv och stenar lossa,
på piporna vi blossa.
När hålet sedan färdigt var, vi ställde oss å vänta,
tills åkarn kom med stolpen, som skulle resas upp.

     Refr.

Å uti stolpen suger förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,

                              etc.

Sen flyttas tråden över till den nya från den gamla,
å stag å reglar spikas upp med en sjujäkla kläm.
Och gamla stag och rostig skruv, dom måste vi hopsamla,
dom skickas hem å smörjas opp å kommer ut igen.
När stolpen sen är klar å inga fel man sen kan finna
man ner ur stolpen knallar,
på en visa trallar.
I dörren till en statkåk står en tjock å stöddig kvinna
telefonarlaget kaffe hos henne har beställt.

     Refr.

Å kaffe slår hon i åt förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,

                                        etc.

Hos Ormgårdsbonden bodde hela telefonarlage,
förutom några stycken, som fick schlaf vid Vägsjö gård.
I stolpen mitt för Ormgåln la vi fast dä sista stage,
i bagarstugan sov vi gott, fast bädden var hård.
När jobbet slut för dagen var mä bon vi spelte kille.
När bonden hade åttan
bytte vi med pottan.
När några spel han tagit hem så fick han nästan dille.
Vid elvatiden kröp vi alla hastigt i säng.

     Refr.

Å sov å snarka gjorde förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,

                      etc.

Så fort vi kom till Näsby allas våra ögon vändes,
fulla av förtröstan emot Österskär.
En femtio stycken stolpar ner till Åkersberga sändes,
å lika många skivor skulle med här å där.
När våran förman sagt åt var och en va han ska göra,
vi verktygsväskan tager,
å utåt banan drager,
på stora trallan stolparna och skivorna vi köra
en banvakt uti hälarna vi alltid måste ha.

     Refr.

Å opp på trallan hoppa förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,

                              etc.

Men veckan före jul vi komma ner till Åkersberga
å vår reparatörsturné för denna gång var slut.
En sådan storm det kan vår herre aldrig låta härja,
att stolparna vi där rest opp bli stående på lut,
men en var av oss nog i stilla sinne tänker,
att när vi bliva gamla
och böjda som en kramla,
en skarvad stolpe Sanke Per nog ner till jorden sänker,
åt alla telefonare, som gått och dansat tråd.

     Refr.

Och opp till Petrus äntrar förman Josefsson,
strävmontör och halvsulsborrar Gustafsson,
jordhålsgrävar Matts å Johne Eriksson,
Nahlman, Axel Eriksson å Olle stor å lång,
Siljans-Anders, Tantokalle, Humla å Bengt,
som var kväll såg efter att spjället var stängt,
förutom vinkelstagspåläggare Johne Härlin,
Mellström å Stenberg, som i femkort ä fin,
Janne kommer alltid sist i denna sång
med glatt humör å nyutbyten linjetång.

Tillbaka