Stolplinjearbeten i Lapplandsfjällen

Sveriges högt belägna fjällstation Låktatjåkka i Lappland ligger på en höjd av 1228 möh i vild, vacker och orörd natur. Avståndet från Björkliden till Låktatjåkka är 9 km.Stolplinjen gick från Björkliden över berg och dalar till den lilla gemytliga fjällstationen. Viktor Eliasson och Bertil Holmberg hade ett mycket svårt arbete med att lokalisera och åtgärda felen utmed linjen. I dalgångarna var snödjupet 6,5 m och endast stolptopparna stack upp ur det djupa snötäcket. Skidan var ett bra hjälpmedel i detektivarbetet. Stolplinjen är i dag raserad, men fjällstation finns kvar. Den är ett välbesökt och uppskattat turistmål både sommar som vintertid.   Stolplinjen Kattavuoma-Vaskojaure ligger nära norska gränsen i Lappland och är byggd sommaren 1945. Linjearbetarna Hjalmar Johansson och Viktor Eliasson var de som tillsammans med fem samer som Televerket anlitade byggde linjen. Samerna hjälpte till med bl a grävning av stolphål, resning och kilning. Samerna var ovana vid dylikt arbete och tyckte det var svårt att hantera redskapen, speciellt spettet. All materiel bl a isolatorer, järntrådsringar och verktyg transporterades till fots från upplaget i byn Kattavuoma till Vaskojaure en sträcka på 16 km. Samerna hade året innan byggnationen inleddes sågat, kvistat och barkat stolparna samt kört ut dem i terrängen utmed den utstakade linjesträckningen, med hjälp av renar. Stolparna var inte alltid placerade i linjens absoluta närhet, så det krävdes mycket handkraft för att få stolparna till rätt plats.

Samen Anders Person Simmas torvkåta var 5x5 m och hörde till en av den modernaste i sitt slag, med målat trägolv och spis i hörnet samt en gemensam bädd av björkris. Citat från Viktor: ”Det var ett mycket tungt arbete. Våra axlar var både gula och blå. Så var det på den tiden, det fanns  inga hjälpmedel. Allteftersom bygget framskred kom vi längre och längre bort från byn. Nu var endast himmeln vårt tak. Vi sov på den mjuka mossan under bar himmel, men det var inga problem för nätterna var ljusa och varma. Det var härligt att krypa upp från mossbädden och sätta kaffepannan på brasan innan det långa dagsverket startade”.

Telenätet i norra Lappland drabbades hårt av stormen 1965.  Högsta prioritet var att få igång trafiken för de viktigaste telefonerna. Turistanläggningen Lapplandia Hotell som syns på bilden var en av de drabbade abonnenterna. Materiel bl a stolpar, stolpreglar, isolatorer, staglinor, järntråd samt verktyg rekvirerades från Kiruna. Verktyg och materiel fraktades med tåg (malmbanan från Kiruna till Narvik) till närmaste fjällstation. Bilden visar Bertil Holmberg i den knäckta stolpen, en slutstolpe med många avgreningar. Ett mycket svårt och farligt arbete.        

Radiomasten vid Kalixfors var då och då i behov av reparation. Enda sättet att komma dit var till fots, en sträcka på 11 km. Skönt med en välförtjänt rast.          

Viktor Eliasson på uppdrag utmed Parakkas landsledning. Byn Parakka ligger i närheten av den vackra Kalix älv.

Stolplinjen Övre Soppero-Karesuando i Norrbotten. Förplanering för kabeldragning 1967, när linjen var klädd i vacker vinterskrud. Den här typen av anläggning är mycket ovanlig idag.

Vid höststormens framfart 1944 blev fem fjällstationer utmed finska gränsen utan telefonförbindelse. Siikavuopio-Naimakka-Sarikoski-Keinovuopio-Kummavuopio.
Det visade sig bli ett tufft arbete för Viktor Eliasson och Axel Nilimaa. De färdades 220 km till fots i väglöst land med en packning på fyrtio kilo vilande på sina axlar.

Viktor Eliasson avhjälper fel efter åskskador i Kattavuoma på norra sidan av Torneträsk i Lappland. Året är 1958. Linjearbetarna var efterlängtade av folket i byn.

Foto: Viktor Eliasson f d linjearbetare, Hedersmedlem i TKHV,  TeleKulturHistoriska Veteranföreningen