Elektrifieringen för Telegraf samt av Järnvägen.

Kongl. Electriska Telegraf-Werket, som det hette från 1853 t.o.m  1870. Blev genom Telegraferingen, den första användaren av elektricitet i landet. På 1870-talet blev användningsområdet för elektricitet i landet så vanligt, så ordet slopades i företagets namn. Innan Elektrifieringen användes t.ex från slutet av 1700-talet olika typer av optisk telegraf och dessförinnan andra signalsystem som eldar m.m. Inte att förglömma  Telegrambud, Postryttare och övriga till fots eller ridande budbärare.

Man brukar räkna Järnvägens födelse till år 1856. Men första Elektrifieringen för persontrafik var först 1895 och var den smalspåriga Djursholmsbanan. Som bruksbana startades Elektrifieringen i Boxholm år 1890. Dock fanns olika typer av ”järnväg” redan på 1700-talet. Oftast dragna av hästar eller oxar i gruvor och på andra lämpliga platser, inte sällan på räls gjord av trämaterial.

Ett problem som oftast uppstod när Järnvägs- och Telegrafrallare möttes var att ofta blodvite uppstod och t.o.m dödsfall vid slagsmålen. Inte sällan fick Länsman och Fjärdingsman ta hjälp av militären.

Men rapportsystemet fungerade nästan jämt och bråkena var oftast upplösta då ordningsmakten efter lång färd anlänt. Tänk Er tanken om de möttes vid Järnvägen och Linjebyggnaden till Tingvallen!

Den plats som senast diskuterats att förlänga Linjen från Tele-och Posthuset till, för att få ett komplett Linje-Nät även innehållande en Landsbygdslinje med 1 och en½ skruv (6 järntrådar) på isolatorer med krok.

Först då får Skansen en komplett anläggning av Telekulturhistoria.

Bergbanan på Skansen får symbolisera Järnvägarna. Lät byggas av Skansens grundare Artur Hazelius år 1886-1897 inför ”Allmänna Konst och Industriutställningen” (allmänt kallad Stockholmsmässan) på Lejonslätten Djurgården. Bergbanan av Schweizisk modell har en nivåskillnad av 30 meter och hade ursprungligen en längd av 107 meter. Öppnades för allmänheten 21 juli 1897 och fraktade under pågående utställningstid mer än 20 000 passagerare upp till Skansen för ett biljettpris av 15 öre mot idag 20 kronor.

Bergbanan stängdes 1959 för upprustning (som kuriosa kan nämnas att samma företag som lät bygga vagnarna även renoverade dem) och öppnades inte förrän 18 april 1973. Då hade bananlängden ökat till närmare 200 meter (196.4 meter) och slutade nära Tingvallen och nuvarande Skogens hus.

Det tråkiga vid återöppnandet var att man ändrat den gröna originalfärgen till rött på vagnarna och textat Skansens Bergbana med ett egendomligt typsnitt som ger ett Tivoliaktigt intryck. Detta hade nog inte accepterats av Artur Hazelius, liksom de Tivolifärgade s.k tåg på gummihjul som åker omkring med besökande. Tänk att inte ens kunna måla dessa ”tåg” i vettigare färger och kanske satt på några plåtar för att ge ett mer tidsanpassat intryck. Nu tror man lätt att man är kvar på ”Tivoli Gröna Lund”.

Som barn om föräldrarna hade råd, fick man rida på elefanten Lunkentus och e.v åka med hästdragna vagnar som passagerare. Nu är Hästarna förskjutna till avskild plats och går runt, runt med barn i sadel Tivolitåget har tagit över och Lunkentus och hans efterkommande är ett minne blott.

J-LdeC den 1 September 2006  

Tillbaka