Elfrida Andrée en facklig radikal innan Fackföreningsrörelsen bildats.

Elfrida Andrée föddes 1841 och dog 1929. Hon står som staty på Telia Huvudkontor i Farsta. Statyn är gjord av konstnären Tatjana Edelweisse år 1991. Förhoppningen är att statyn skall flyttas till Teledelen i Tele-och Posthuset på Skansen och tas emot väl.

För den som vill fördjupa sig i Elfridas livsöde, rekommenderas varmt att läsa”ELFRIDA ANDRÉE – ETT LEVNADSÖDE” av Eva Öhrström på Prisma förlag.

Elfrida medverkade till två lagändringar, bägge med syftet att höja det kvinnliga släktet. Att kvinnor skulle kunna inneha Organisttjänster (1861) och att de kunde bli anställda som Telegrafister (1863). Först på sin ålders höst, blev hon erkänd som en av landets främsta musiker.

Elfrida fick arbeta oerhört hårt för att nå sina mål, vilket framgår av ovannämnda bok. Elfridas uppväxt och radikala inställning, påminner i många stycken om Hjalmar Branting och Olof Palme. Jag ska inte gå in i bokens text, utan väljer att återge en text av K.V Tahvanainens Minnesbok ”140 ÅR I LEDNINGEN, Televerket 1853-1993”.om Elfrida Andrée.

Inte lämpligt för unga kvinnor.

I sitt brev rörande 1859 års Telegrafreglemente hade Kungl. Maj:t ställt frågan om inte besparingar i Telegrafverkets drift kunde göras genom ”att som assistenter eller extra biträden, Wid förefallande behof, blefwe använda personer, som derjemte äro upptagna af andra yrken eller befattningar, och jemväl qvinnor”. Frågan om kvinnlig arbetskraft aktualiserades genom en ansökan till Kungl. Maj:t av Provinsialläkare A Andrée att hans dotter Elfrida, som hade skaffat sig de föreskrivna kunskaperna, skulle tillåtas att få deltaga i expeditionen vid Stockholms Telegrafstation för att senare få anställning där. Telegrafverket avstyrkte det framkomna uppslaget om anställning av kvinnor. En Telegraftjänsteman skulle inte bara tjänstgöra på själva stationen utan även kunna ögonblickligen avhjälpa de skador som ofta inträdde på de långa och oftast otillräckligt bevakade linjerna. Sådana göromål kunde styrelsen inte finna vara lämpliga för den bildade unga kvinnan, lika lite som anställning på stationer med endast en tjänsteman eller på stationer med större personal, gemensamt med en eller flera unga män.

I fråga om Andrées ansökan avstyrktes den dessutom med hänvisning till att anställningen begärts vid en viss station och dessutom just i Stockholm. Därigenom kunde övriga stationers personal riskera att komma ”under qvinnobefäl” och man kunde inte heller undvika att hon skulle få tjänstgöra tillsammans med män ”till och med nattetid”.

Frågan om kvinnans rätt att få anställning vid Telegrafverket togs också upp i Riksdagen, där den behandlades under flera år. Småningom tog Kungl. Maj:t i juli 1863 ställning till frågan och uttalade-föga entusiastiskt-att man icke borde”göra kvinnans anställning vid Telegrafverket alldeles omöjlig”. I maj 1864 utfärdade Telegrafverket generella regler för anställning av kvinnliga elever. Året därpå befordrades 23 kvinnliga elever- bland dem Elfrida Andrée-till extra ordinarie assistenter. Pionjären Elfrida Andrée slutade dock efter några år i Telegrafverket och blev organist, först i Finska församlingen i Stockholm och sedan vid Domkyrkoförsamlingen i Göteborg. Hon gjorde sig även känd som tonsättare.

J-LdeC den 31 juli 2006

Tillbaka